Ibland träffar man människor som är helt otippade att man skulle träffa. Och så har man konversationer med den personen som är helt fantastiska. Jag är ju intresserad av människor och relationer mellan människor. Dels för att jag tycker att det är svårt med kärleksrelationer, dels för att jag blir så fascinerad över hur vi människor tänker, känner och agerar så olika. Alla mina romaner handlar om människor i relationer. Om att leva sitt liv fullt ut. Kanske det mest självklara men kanske också det svåraste.

Häromdagen hade jag en fantastisk diskussion som väckte så många tankar och reflektioner i mig på ett härligt sätt. Vi pratade om att leva, våga vara sårbar och att älska, utifrån det här citatet från C S Lewis. Läs detta och bara känn in vad det betyder för dig. För mig är det fantastiska ord på ett vitt papper.

To love at all is to be volnerable. Love anything, and your heart will certainly be wrung and possibly broken. If you want to be sure of keeping it intact, you must give your heart to no one, not even an animal. Wrap it carefully around it intact, you must give your heart to no one, not even an animal. Wrap it carefully around with hobbies and little luxuries; avoid all entanglements; lock it up safe in the casket around or coffin of your selfishness. But in the casket–safe, dark, motionless, airless–it will change. It will not be broken; it will become unbreakable, impenetrable, irredeemable. The alternative to tradedy or at least the risk of tradegy is damnation. The only place outside heaven where you can be perfectly safe from all the dangers and pertubations of love is hell.

undefined